Påskhelgens andra dag är idag, långfredagen som jag nämnde förut. Jag tycker det är en väldigt rolig högtid, trots att vi här hemma inte firar det speciellt mycket, jag är inte säker på hur man firar påsken egentligen, men jag tycker om den i alla fall!

Just nu håller jag och mamma på att se på ett program om bibeln. Jag älskar verkligen sådana här program, det är typ det bästa med både julen och påsken. Haha! Just detta program heter Bibelns mysterium och är i tre delar, andra delen kommer ikväll.

Det känns lite som att jag borde vara expert på det. Kärlek som tar slu när man minst anar det. 3 av 4 förhållanden jag haft har jag blivit så har jag blivit lämnad. Och det har gjort lika ont (men på olika sätt) varje gång. Men det senaste var nog svårast att accaptera i det att kärleken egentligen inte tog slut utan omständigheterna förändrades.

Fick igår veta att ett av de förhållanden som jag haft som förebild tagit slut. Det kom som en chock. Och nu när jag tänker på det och skriver om det sipprar tårarna ner för kinderna på mig. En väldigt nära släkting har separerat med sin respektive och jag kan inte riktigt fatta att det är sant! Visst - det kommer kanske en positiv konsekvens med det. För mig är det positivt, men för honom/henne är det inte bara positivt. Kan inte gå in i detalj på vad som gäller och jag känner att jag inte borde det. Men är det inte lustigt hur det bara kan ta slut så? Efter så många år tillsammans så bara det rinner ut i sanden. Det är också sånt som gör mig rädd.

När jag kom hem igår gick de tinte att sova, så jag hängde vid facebook en stund. :P "Forever alone", "Hatar denna dag(en)", "Valentines sucks". Gissa vilken sorts förhållande dess perosner som skrivit detta har? Just det - de är singlar.

Har inte folk kompisar eller? Bara för att man är singel går inte jorden under på alla hjärtans dag. Och Är det så att man inte känner för att fira skiten -låt bli! Shit asså, vad mycket bitterfittor det finns där ute. :P Haha! Och jag tänker inte ljuga och säga att jag inte velat fira det med en pojkvän. Det hade varit jättemysigt. Men jag värdesätter i så fall våran årsdag7månadsdag högre än 14 februari. Så vansinnitg mainstream är det! Jag hade en jättetrevlig kväll igår med mina tjejkompisar, vi var fem st och två av oss var singlar. Jag tror inte att de med pojkvän inte velat vara med honom, men allt handlar inte om killar. (Shit, hade jag hört mig själv säga detta för 2,5 år sedan hade jag svimmat)

...det vet jag! Eller ja. Lite grann kanske. Haha!

Men jag satt och funderade på det förut när jag skrev förra inläggetom vad jag och Tilda skulle göra idag. Tänk vad mycket lättare det var när man var liten egentligen? Då var en pinne ett svärd och träfet var draken man skulle slåss mot, några stolar kunde bli en bil och dockor var små barn som ma skyddade med sitt liv.

Idag dricker man kaffe och pratar.

Visstm,, jag förstår ju att vi mognar och tycker inte det är lika kul att leka med pinnar längre (eller... ;D), men det är så lite alternativ när man blir äldre. Enda som jag känner lite är att man kan "leka" det är när man ska ut och festa. Det är vår lek. Då får man vara hur barnslig som helst utan att det är några problem. Men aldrig att man sätter sig och leker med dockor.

När jag berättar för folk att jag fortfarande spelar sims, får jag ofta reaktioner som för att visa att jag är barnslig, jag brukar alltid säga "hur hade du reagerat om jag då fortfarande lekte med barbie?". Och vad är det som är så farligt med att ha kvar barnasinnet? Jag är så himlans sugen på att dra fram alla mina gamla babriedockor och se vad det var jag tyckte var så roligt för alla år sedan. Haha, det hade väl varit något?

Vet inte om jag har skrivit om det här, men jag gör det nu i så fall. ;) Är lite sugen på att börja lära mig fota. Jag är ju hyfsat duktig på att regigera bilder, men att få tag i motiven är jag inte jätteduktig på. Så jag vill börja lära mig det! Dessutom har pappa börjat prata om att införskaffa sig en ny kamera - och jag anmälde mig frivillig om att ta över hans. ;) Haha! Får väl se hur det blir. Idag är det väldigt fint väder, så jag funderar på om jag ska ut och fota lite. Kanske, kanske inte vi får se! :)

Tänkte försöka få skrivet det jag lovade i tirsdags (eller när det nu var) om mina temainlägg. Och idag blir det smink på barn. Jag själv började sminka mig i 12-årsåldern. Dock var det bara mascara som gällde. Men det känns ganska aktuellt att ta upp det med tanke på hur vanligt det är att barn klär sig och sminkar sig mycket äldre än vad de egentligen är.

Någon mer än jag som sett programmet Mammor och minimodeller på TV3? Måndagens avsnitt handlar ju om smink. Har självklart inte sett det, men att döma av "i nästa program" så är det väldigt blandade känslor när det kommer till det. Där är den äldsta flickan typ 10 och den yngsta 7. Jag tycker att det är alldeles för tidigt för att börja sminka sig, speciellt med mer än typ mascara. I programmet säger en mamma någonting om "Barnen har ju iPads och iPods, så lite smink kan de ju ha med". Då tänker jag - vad i hela friden ska en 7-10 åring med en egen iPad och göra? Jag känner inte ens ett behov av en iPad (sen att jag bojkottar apple och deras produkter är ju en sak..).

Jag tycker att barn ska få vara barn, och det gäller allt från smink, till teknik och skolan. Tycker inte att barn ska få betyg från första början, eller att förskolelärarna ska börja prata om alfabet och siffror när barnen är 2-3 år. De ska leka och ha roligt, om de tycker att modellandet är kul är det någonting som ska vara på låtsas och inte prackas på av mammor som inte fick leva ut sina drömmar att bli modeller. Och sist men inte minst - en 8 åring ska inte klä sig, sminka sig eller posera som en 25 åring!

Jag vet inte vem som var först, flör jag kom inte in i bloggvärlden pga några bloggar som jag följde, utan för att en gammal klasskompis började och jag tyckte det kunde vara roligt. Så ni får gärna rätta mig om jag har fel, men i min värld var det i alla fall så här:

Först kom Blondinbella, sedan Kissie, Dessie och Paow (det är de fyra bloggarna jag vet provocerade massor) som kunde vara så genomelaka och skriva så konstiga och hemska grejer att man bara blev trött i huvudet. Jag läste aldrig några av deras inlägg, men man hörde ju så himla mycket om det och läste i aftonbladet och lite här och var. Men allt eftersom började även dessa flickor växa upp, och även om det var svårt att tro då gjorde till och med Kissie det.

Personligen trodde jag att det var slut med att hålla på och provocera och ha sig. Men uppenbarligen hade jag fel. Och det är speciellt två tjejer jag tänker på. Jag vet inte vad de heter, har inte lagt energi på det. Men jag har sett två videoinlägg av ena och ett av den andre, och jag tänker "Vad i hela helvete håller de på med?"

Ni vet säkerligen vilka jag pratar om när jag säger att en hatar fula människor och en hatar svenska killar. Vad mycket hat det är över allt. Visst hade det inte gett lika mycket uppmärksamhet om de älskar fula människor respektive svenska killar, men varför? Varför kan man inte nischa sig på någonting annat än att vara så elak? Varför hata så mycket? Hade det varit mindre hat här i världen hade det sett mycket bättre ut tror jag. Låter som värsta hippien, men tänk er själva - hade vi hatat mindre hade vi varit gladare och spridit mer glädje. Det hade inte varit lika mycket problem och grejer.

Kort sagt tycker jag att man ska försöka se saker från den ljusare sidan, visst om hon inte tycker att svenska killar är bra i sängen, men alla svenska killar beter sig likadant, precis som att alla utländska killar inte gör likadant. Jag tror inte på att det finns fula människor, bara för att jag inte tycker att en person ser bra ut så betyder det inte att ingen annan gör det heller. Smaken är som baken - delad!

Skrev ju att jag skulle ta upp tre olika grejer jag funderat på. Och nu blir det otrohet.

Självklart är gränsen olika från person till person, vilket betyder att det är olika från förhållande till förhållande, men jag tror att en basic tanke är att man inte vill ha otrohet i sitt förhållande. Men var går då gränsen?

Jag har alltid tyckt att den går vid kyssar/pussar, jag vill ju inte att min pojkvän ska pussa på någon annan brud, det är ju mig hans läppar tillhör! Men då tänkte jag inte på allt det andra som kan hända när man fortfarande dejtar. Pratade med en kompis här om veckan och hon hade varit med några vänner, varav ena tjejen hade pojkvän. Men ändå låg hon och myste, skedade och kelade med en kille i umgäget. Jag menar även om det inte var menat att att hon skulle vara otrogen (uppenbarligen/förhoppningsvis har de paret en annan syn på vad som är otrohet) så hade inte jag viljat att min pojkvän skulle ligga och skeda med en annan tjej och så länge jag inte har romantiska känslor för killen skulle inte jag ligga i han famn (ni vet på det mysiga "romantiska" sättet") eller ligga sked med honom.

Har fortfarande massa tänkar och funderingar kring ämnet otrohet, men får inte riktigt formulerat dem på något bra sätt. Hur som haver så tycker jag att det är viktigt att skilja på hur man beter sig tilsammans med sin partner och sina kompisar. Som sagt, jag vill ju vara den Han pussar på, kysser, håller om, viskar små vackra ord i öronen på mig - då ska ju inte jag gå till någon annan och få det av den personen. Does it makes sense?

Något som jag funderat mycket på de senaste dagarna är kyssar. Speciellt de första, då räknar jag självklart in första, första kyssen, men även den första kyssen som bara är mellan två personer (Förstår ni?). Om man är på dejt, hur länge ska man vänta innan man ska ta det stora steget att kyssa honom/henne, var ska det ske, hur och framför allt - vem ska ta första steget?

Det är så himla mycket diskussioner om man ska ha sex på första dejten och grejer, vissa tycker det är lösaktigt, vissa tycker det är en självklarhet. Men hur är det då med kyssar. Är det självklart eller är det också lösaktigt? Jag tycker båda kan vara okej, men de kan också vara mindre okej. Allt beror på situationen och omständigheterna.

Hade en vän som träffade en kille för några dagar sedan, hon hade berättat för honom att om hon skulle inleda ett förhållande skulle det gå långsamt. Fem minuter in på träffen var han i käften på henne. Ja! Det där gick ju långsamt... inte det minsta.

Personligen hade väl jag kanske pratat mer och låtit honom ta första steget till kyssen om det är så att han viljat gå långsamt fram. Eller sagt typ "Jag vill väldigt gärna kyssa dig, men jag väntar tills du vill". Speciellt med tanke på att "gå långsamt fram" kan betyda så mycket olika. För vissa kanske man kan kysssas första dejten och för andra kanske det inte går förrän vid tredje. Och kan man inte kommunicera vid dejtingstadiet så tror jag personligen inte att kommunikationen i det kommande förhållandet blir så bra. Men det är bara vad jag tror. Vad säger ni? När är det lagom tid för första kyssen?

Svar till Josefine: Ja det kommer det, och jag vet att du alltid finns där och kommer springades, same to you! :D <3

---

Vet ni vad jag funderar över just nu? Nästa helg! Nästa helg ska jag på läger med konfirmanderna (har lite delade känslor där men) och då brukar vi gå upp runt 8-tiden. Hur i hela friden ska jag överleva helgen när jag inte kan sova på natten? Kul om jag somnar typ som jag gjorde i natt, 5:30, gå upp 8:00, jålla i gång heeeela dagen och sedan lägga mig vid 12. Då lär jag ju somna, men kommer jag komma upp på söndagen sen? Jisses alltså, det ska bli intressant att se hur det går!

Jisses vad korkade vissa är. Kanske är jag elak, men i alla fall...

Som så många andra kommuner har även min kommun en gruppsida på facebook där man kan köpa, sälja och byta saker. Den sidan är det inget fel på förutom att folk är väldans snåla och ger riktigta skambud när det är bud som gäller. Men till saken!

Idag var det en person som la upp en annons om en svart iphone 4 i bra skick som hen säljer för 3000 (so far so good) - nu till fail-delen: telefonen är operatörlåst men hen har inte en blekaste aning om till vilken operatör och har inte tid/ork att ta reda på det eller låsa upp den. Då kanske ni kan gissa vad min första tanke var - Stöldgods! Det krävs inte mycket kunskap för att veta hur man tar reda vad för operatör man har. Och varesig det är abonemang eller kontantkort så måste man veta var man betalar räkningen alternativt vilket kontantkort man ska köpa.

Efter att ha spenderat hela dagen och de senaste två kvällarna i den nya soffan har jag kommit på att det är en sådan här jag vill ha. Kommer inte visa en bild på hela soffan för det är massa grejer på soffbordet och så. Men en sådan här vill jag ha! Man får plats många i den, man drunknar inte i den när man sätter sig i den och den är hur bekväm som helst! :)

Som ni kanske ser är det typ en divan, fast den har ändå ett ryggstöd och dessutom
rundat avslut. På anra sidan är det en 45°-vinkel, vilket ger en väldigt öppen soffa.
Kommer nog lägga in en bild senare på hur det ser ut. :)

Det låter kanske lite starkt det som står i rubriken, men så starkt är det inte.

När jag var liten och gjorde någonting som jag inte fick sa min mamma till mig att gå in på rummet tills jag kunde uppföra mig. När våra föräldrar var små var det säkerligen inte ovanligt att de fick sig en smäll när de var olydiga. Kollar man på program som "supernanny" pratar de om "time out".

Idag nrä jag satt på bussen hörde jag någonting jag inte ens tänkt mig att jag någon gång skulle få höra:

Det var en irriterad mamma som sa till sin dotter på fem år:
Sköter du sig inte så skriver jag in det på din facebooksida.

Jag menar hallå? Fine att många använder facebook till mycket... men att "straffa" sina barn via facebook... jisses alltså. Det trodde jag verkligen inte.