Men hur som helst är jag väldigt nöjd med var jag är i livet.  Har till och från haft lite ångest (ångest på riktigt,  inte den ångesten folk slänger sig med  att "ha")  över att jag inte  varit där jag under många år hade hoppats.  Flugen  från hemmet  tillsammans med en kille och påbörja vår familj.  Även om jag inte borde och det inte är relevant över huvudtaget,  har jag känt lite press från mima föräldrar. Vid den här tiden var de gifta och jag var på väg. 

Men nu,  för första gången på väldigt länge,  känner jag mig lugn.  Examen är nära,  jag är garanterad jobb i sommar (även om det inte måste vara ett arbetsterapeutjobb), har en lägenhet som väntar,  vi ska resa till vintern,  mina vänner är fantastiska! Saker och ting börjar klarna!  Äntligen !! Jag är just nu väldigt nöjd!