Vad roligt att detta ämne dyker upp igen. Det var ju inte jättelängesedan jag skrev om detta. Precis som då är jag helt emot otrohet. Tycker inte det finns nåogn som helst anledning till att vara det. Klart, händer det, så händer det och då är det någonting man måste ta när det händer. Men att under en lång period regenbundet träffar en annan person än den man har ett förhållande med tycker jag är helt fullkomligt oacceptabelt! Det finns inte en enda vettig anledning till att vara det. Känner man att känslorna börjat svalna är det någonting man får ta upp med sin partner. Har känslorna helt försvunnit - avsluta förhållandet!

Dock finns det en bok som gör en ganksa rolig och faschinerande skilldring av detta med otrohet, Hon, han och älskarinnan, av Tess Stimson. Där får man se hela affären ur alla tre perspektiven, kvinnan som blir bedragen, mannen som bedrar och älskarinnan han bedrar med.