Jag vill skylla på att jag haft fullt upp, att pluggandet har tagit över så pass att jag inte haft tid att blogga. Men så är inte fallet. Jag antar att jag kommit in i en sån period där jag inte känt någon meningsfullhet i att blogga. Det har inte gett mig någonting, jag har inte haft någonting att skriva om och därför har det inte varit lika tillfredställande att gå in här och skriva en rad eller två. Detta hade jag nog inte skrivit på det sättet om det inte vore för de rapporten som jag lämnade in i förrgår som just handlade om aktivitet, meningsfullhet och hälsa. Men jag tror det är så det är. Jag har inte haft någonting att säga.

Fast egentligen har jag massor att säga - dagligen kommer jag med berättelser till Eleanor och Emeli om saker som händer. Varje gång jag träffar Fiia och Tilda är det någonting nytt på G. Men mycket är väl för privat för att jag ska vilja skriva det här, en del saker är kanske dessutom inte så roliga att läsa om. Jag skulle kunna berätta om den ena idioten efter den andra som jag träffar eller pratar med som är rena skämtet, jag skulle kunna skriva hur jobbigt det kändes att få underkänt på en tenta som jag ändå visste att jag inte skulle klara, om hur mycket jag jobbar... Men sånt är rent ut sagt ointressant. Men nu har det blivit ett inlägg, jag har skrivit av mig lite, trots att ingenting vettigt har skrivits, men nu vet ni att jag lever i alla fall.