Även om det idag har varit en väldigt fin dag, så känns det att hösten är på ingång. Jag vart ju inställd på att jobba idag, så blev inte fallet, vilket ledde till att väldigt mycket tankar dök upp. Hösten för mig är väldigt mörk. Solen försvinner allt mer, kläderna blir mörkare, man tar på sig så mycket kläder att man nästan isolerar sig från omvärlden.

 

Under många år var jag rädd för hösten - för då började skolan. Då skulle jag tillbaka till stället där ingen tyckte om mig, där folk slog och pratade illa om mig. Jag tror att den känslan ligger kvar, den dyker upp lite succesivt när hösten börjar närma sig. För ju längre in på hösten vi kommer, desto deppigare blir jag. Den här hösten är jag på ett nytt ställe, ett universitet, med vuxna människor som vet hur man ska bete sig, en klass med tjejer (och en stackars kille) som faktiskt verkar tycka om mig. Jag har tid att träffa vänner, jag har tid att jobba, plugga, träffa den personen jag börjat tycka väldigt mycket om, jag tränar och mår bra. Det är ingen tid jag vill slösa bort på att vara eller bli deppig.

 

Den här hösten ska jag försöka lägga det bakom mig. Den här hösten ska jag göra allt i min makt för att inte isolera mig från omvärlden. Den här hösten ska jag vara färgklicken mitt i gänget även om jag skulle vara helt svartklädd. Den här hösten ska jag må bra!