Och så 15 år senare...

... eller 14 år, återförenas de igen. Det var så himla roligt att träffa henne igen! Och det bästa av allt var att det kändes precis som att det var igår vi träffades. Visst jag hade ingen aning om vilka människor hon pratade om och hon visste inte vilka jag pratade om, men det var inte alls sån pinsam, spänd tystnad som kan uppstå när man inte träffat en person på länge. Underbart! :D
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0