Jag har funderat en del den senaste veckan. Det här me att öppna upp sig för folk, har i många år haft svårt för det men hittar jag någon jag som det klickar med så brukar det gå ganska bra, och under alla mina år så har jag lyckats med att träffa rätt. Har bara öppnat upp mig för folk som det känts bra med, eller i alla fall inte berättat mer än absolut nödvändigt. Tills nu, tills sedan en dryg månad tillbaka. Orkar inte gå in på detaljer, men det jag funderat på mycket nu är hur man kan med att leda en person på en väg, ge personen förhoppningar och sedan bara krossa dem.

Missuppfatta mig inte nu, jag är inte ute efter några "Det-är-så-synd-om-dig"-kommentarer. Jag är inte på något sätt sårad så, det hann tack och lov inte gå så långt. Men det hade inte behövts mycket mer, jag blev ledd på en väg som jag trodde var rätt, jag kom till höjder jag inte trodde fanns, gav mig förhoppningar. Men som sagt, dessa krossades.

Kommer nog aldrig förstå hur människor är funtade, men jag tror att desa förbannade "djupa" tankar som får mig att låta bli att somna. Är matt, men inte trött, lär inte somna än så vi får väl se - kanske håller jag mig uppe tills jag ändå ska upp. Och i så fall ska jag komma upp i tid på lördag!