Mer än någonsin längtar jag efter mitt eget ställe och det är först nu som jag känner att jag inte är rädd för att bo själv. När jag var tillsammans med Daniel (känns fortfarande konstigt att säga/skriva så) visste jag att jag skulle bo med honom (eller tja, jag trodde jag visste) och kände att det var så det skulle vara. Men igår låg jag och funderade en del och jag skulle nog inte ha någonting emot att bo själv i en egen lägenhet. Visst hade jag så ofta jag kunnat bjudit hem folk speiellt på middag, men tillsammans med en liten söt kisse hade jag klarat mig utmärkt.

Sen kommer visserligen den stora frågan var jag kan tänka mig att bo - men det är ett problem man får ta tag i när det kommer. Och jag har kommit på nästa års nyårslöfta. Hade samma i år, men har verkligen inte tagit till mig det och hållt det. Men 2012, det är mitt år!