Eftersom utmaningen idag begär min första kyss så får jag ålyda den. Haha, nej skämt och sido.

Jag blev bara lite förvånad över det. Har inte tänkt på min första kyss på säkert 1,5 år nu. Det fanns en tid där jag tänkte på den hela tiden, typ som första året efter att jag fick den. Sedan tänkte jag mycket på den när jag och Daniel blev tillsammans. Vad fel det låter. Haha! Men det var han som var den första jag kysste.

Nu när jag kollade igenom utmaningen så såg jag att jag glömt dag 2 - Min första kärlek Så jag gör en kombo av dem här.

Min första kärlek var Daniel, jag såg honom vid kiosken alla "coola kids" hängde vid en dag efter att jag hade varit hos tandläkarn. Jag föll pladask för honom, just då hade han neonrosa hår. Jag kommer inte riktigt ihåg varfrö jag föll för just honom, men jag antar att det är sånt som bara sker. Det varade i alla fall länge, det var någon gång i augusti som jag föll, men jag vågade inte erkänna något för någon förrän i november. 21 november 2004 - för att vara exakt ;) Jag berättade det för en tjej som gick i min klass och i mitt innebandylag och hade hon inte redan suttit ner så hade hon nog ramlat baklänges. Daniel var nämligen 7:ornas bad boy. Haha!

Tiden gick och någon gång i januari vågade jag ta första kontakten med honom - över lunarstorm ni vet ;) Vi pratade och det tog några veckor innan han fick veta vem jag var. Efter det var det bara massa krångel. Hade en vän som, jag vet inte vad hon var avundsjuk på, men någonting måste det ju ha varit, för hon kom ständigt och sa att hon pratat med Daniel och att han sagt både det ena och det andra (saker om hur lite han tyckte om mig och dyl.), medan till mig, på lunar, sa han raka motsatsen.

Efter många om och men följde han med mig hem från skolan en dag, det var itne mycket som hände, han somnade medan vi såg på film, jag pussade honom lite försiktigt på kinden och sedan åkte han hem typ. Men andra gången - det var över en långhelg. Vi var lediga torsdag och fredag, så på torsdag eftermiddag kom han hem till mig och stannade över natten. Under fredagen låg vi och myste i soffan till en del filmer, han hade lovat mig oändeligt många pussar mot att jag kliade honom på ryggen kvällen innan och dessa fick jag. Till slut kysstes vi bara.

Dagen efter blev vi ett par, men jag var så osäker på hur jag skulle bete mig (observera att jag var 13 år och skolans mest mobbade unge) så i skolan vågade inte jag ta första steget att prata med honom. Han var uppenbarligen lika osäker som jag så han vågade inte heller. Den här kompisen som stänigt sa att hon pratade med honom gjorde samma sak nu, torsdagen efter att vi blev tillsammans - hon och en annan tjej kom fram till mig, sa att de hade pratat med Daniel och att han sagt att han bara playat mig. Vad jag inte visste då var att de faktiskt hade pratat med honom - dock hade de sagt till honom att jag inte ville ha någonting med honom att göra.

Sedan tog det mig ett år att komma över honom, 6 år att få tillbaka honom och nästan 8 år att förlora honom igen. Men jag mår bra idag. Jag och Daniel har haft vår tid och det var väldigt bra, visst hade vi våra stunder där man bara ville ta död på varandra (inte bokstavligt), men majoriteten av tiden hade vi det bra. Nu får jag bara blicka framåt och leta reda på nästa stora kärlek. Det kan ju onöjligt bara finnas en enda för oss?! :)