Vill egentligen inte skriva om detta,för jag vet hur många det finns där ute som bara tycker att jag är löjlig och barnslig, trots att jag egentligen fakiskt inte är det. Men skriver jag inte av det så kommer jag gå och grubbla över det hela dagen och det kommer inte få mig att må bättre.

Jag drömde om Daniel i natt. Har drömt om honom många nätter nu, allt från att detta in hänt, till att han kommer och vill ha en andra chans... i natt var det en andra chans han ville ha. Och för första gången (i drömmarna då) sa jag nej.  Kan det vara så att mitt hjärta börjar ge med sig? Efter bara två veckor? Jag vet inte om Daniel läser min blogg längre, men i så fall så hoppas jag att han inser att detta var hans val och inte mitt. Jag kan inte gå och vänta på honom, efter att han gjort slut,  hur mycket jag än älskar honom. Ja, jag sa till honom att han fick ta den tid han behövde när han pratade om att åka utomlands under obestämd tid. Men då var vi fortfarande ett par. Jag kommer inte må bra om jag ska vänta på honom nu och sedan när ha är tillbaka - då är det inte ens säkert att det kommer vara som tidigare.

Mitt huvud har sagt nej ett tag nu och mitt hjärta börjar ge med sig.