Nepp, ingen sömn blev det inatt inte. Det gick inte att få någon som helst ro, så istället kom Daniel och vi tog en sväng (Tack och lov att man har världens mest underbara pojkvän). Så fort han såg att det var någonting som inte stämde ringde han och sedan kom och hämtade upp mig. Jag kan verkligen inte tänka mig ett liv utan honom längre.

Men nu väntar jag på att kaffet ska bli klart och att tidningsgubben ska åka förbi så jag kan byta om till arbetskläder, sedan blir det frukost framför Greys tills att jag ska gå om en timme.