Sa god natt till min älskade för över en timme sedan. De senaste månaderna har jag haft svårt att sova trots att jag varit med honom, det är ännu värre utan honom! Någon gång snart hoppas jag på att få åka över till andra sidan, få släppa allt och inte tänka på någonting annat än stunden. Har kollat på schemat och jag har några dagar där jag är ledig någon längre period. Får se om det är läga att dra sig då. Känner verkligen att jag behöver det.

Visst mycket har blivit bättre än vad det varit innan, med det är inte bra än. Mycket på hjärnan, mycket med skolan, framtiden, mig själv, familjen, man ska hinna med vänner och inte vara allt för grinig när man är med D. Ibland önskar jag att mina föräldrar hade en plan för mig, en plan som jag skulle följa utan att ha någonting att säga till om. Då hade jag i alla fall sluppit tänka på allt själv. Och nu när jag bestämt mig för att hoppa av och berättar det för folk låter de så besvikna. Visst - jag ska skita i vad alla andra tycker. Men jag har under hela mitt liv känt mig som en enda stor besvikelse...

Skit sak samma... Saker och ting kommer bli bättre så småning om. Det är bara att vänta och se. Ska verkligen försöka sluta vara så nere och fokusera ordentligt på det jag har som är bra. Det jag vet att jag vill, det jag vet att jag kan!