Jag tänker vara ärlig. Jag menar inte att jag varit oärlig tidigare, men det finns en grej jag inte berättat. Och det är som ni vet när min uppkörning är.

Om sanningen ska fram (vill du ligga med mig då? - nej klart som fan jag inte vill! Kass låt!), så hade jag uppkörning idag. Min andra uppkörning för att vara exakt. Men nu vet jag att jag inte kommer ha mitt körkort innan 1  september, vilket jag verkligen hoppades och trodde. Men icke! Inget körkort för mig innan september.

Ska vi gå över till hur jag känner mig då? Tänker hålla mig kort för jag vet att ingen av er ändå vill veta helt och hållet hur jag känner, och ingen hade orkat läsa det. Men i alla fall, jag är besviken! Så in i helvete besviken att jag bara vill... jag vet inte slå huvudet mot en vägg tills att skallen spricker? :P Ni som känner mig privat tycker säkerligen att jag inte ska känna så, för jag har klarat mig så bra i det mesta hittills. Och ja, på ett sätt så har ni helt rätt. jag har klarat mig jättebra hittils i allt vad gäller att bli bedömd för någonting man gör så, men det är också där av mina krav kommer. Nu när jag inte kan nå upp till mina egna krav så känns det bara skit. Och tyvärr blir det inte bättre när folk säger "Jag vet att du klarar det", "Du kommer att klara det", "Men kan jag så kan du".

Nog klagat! Nu ska jag ta på mig nåogonting på benen, ta någonting att dricka och sedan slänga mig i familjens nya soffa och se på Greys Anatomy.