Usch och fy för hemska drömmar! Okej, hela drömmen i natt var inte hemsk. Men många delar av den var! För att ni ska förstå varför jag tycker den var så hemsk så ska ni veta att jag har svårt för arga människor. Jag blir helt... jag vet inte hur jag ska förklara det, men jag blir helt konstig när någon är arg runt omkring mig. Dock beror det på vem, men i drömmen - usch!

Det började med att vi var hemma hos min pojkvän och han var jättearg på mig, jag visste inte varför, men han var arg. Vi åt middag tillsammans med båda våras familjer och hade det trevligt, förutom att alla var arga på mig. Efter ett litet tag började det strömma in folk varpå hans mamma sa:
"Men du lovade ju att det inte skulle vara några fler här"
Hon blev ännu mer arg och plötsligt (som det gör i vissa drömmar) försvann mina föräldrar och pappa ringde och skällde ut mig och sa att allt var mitt fel att det kommit så mycket folk och så vidare. När det var världens brakfest gick jag för att prata med pojkvännen, men det enda han sa var:
"Gå och lägg dig, jag ska plugga och kommer sedan"
Inte så farligt tänkter nu, förutom att han sa det med jättemycket ilska i rösten. Ledsen och lite rädd gick jag och la mig, men inte kunde jag sova. Låg uppe större delen av natten (i drömmen) och väntade. Men ingen pojkvän kom. Sedan vaknade jag.

Så jag hade fel - hela drömmen var hemsk . . .