Hatar när jag får panikattacker! Och idag fick jag ännu en. Och det värsta är att ingen brydde sig. Visst, jag kan itne begära all uppmärksamhet hela tiden (vilket jag inte gör), men när det verkligen gäller och jag behöver stöd vill jag gärna få det.

Skulle ju ha träffat min älskade idag, men eftersom han blivit sjuk och inte orkade så får vi ta det vid ett senare tillfälle. Är ha sjuk så är han och då finns det inte mycket att göra åt. Men skulle han behöva sällskap eller ompyssling (eller både och) så åker jag upp till honom.