Sagt det tidigare och jag säger det igen, man vänjer sig vid sällskap, men det är svårare att vänja sig vid ensamheten. Trost att jag så sent som igår morse träffade D, igår eftermiddag pratade med honom, saknar jag honom oerhört! Vi har inte bestämt när vi ska ses nästa gång, så hur länge det kommer kännas tomt vet jag inte. Har jag tur kommer han hit lite spontant, eller hör av sig minst lika spontant och ber mig komma över till honom. Men vi får se.

Hade behövt massage ikväll, har fått otrolit ont i både axel och rygg, men bara på höger sidan. Axelsmärtan går i samma "mönster" som skulderbladet och ryggsmärtan som en halvmåne från revbenen enda ner till strax under höften. Så fort jag sätter ner foten så sjunker hela höger sidan ner, benet nästan viker sig. Konstigt.