Att sitta där uppe själv var ingen hit. Och när jag ringde mamma så tyckte hon bara att jag skulle komma hem. Så det var det jag gjorde, hon kom och hämtade mig så nu sitter jag här. Funderar på att gå ut på en promenad och sedan basta. Det kan vara gött att ränsa tankarna lite efter att ha suttit själv och skrämt upp sig med de värsta scenarion. Det är nog något av det jag är bäst på - att oroa mig och se det från det värsta perspektivet.