Detta är nog det jag har lättast att förklara nu mera. För min första kärlek var D. Som jag berättade i dörra utmaningen så träffades vi i högstadiet, i sjuan för att vara exakt. Och jag blev störtkär med en gång! Kommer ihåg det som om det vore igår:

Jag hade varit hos tandläkaren och missat lunchen, så jag och mamma åkte till ett gatukök som ligger alldeles i närheten av skolan jag gick på och där står han, D, tillsammans med sina vänner. Han hade rosa hår, slitna jeans och en hoodie på sig. Att säga att jag flög på rosa moln den dagen var en underdrift. Och detta var första gången jag blev "kär", inte bara för att jag tyckte han var snygg (ni vet när man var liten var man kär i höger och vänster för att folk såg bra ut), utan för att han var min raka motsats.

Jag var blyg, fnittrig ville helst inte synas, medan han var vad alla andra tyckte var "bad boy" då. Och för att vara 13 år gammal var han nog det med. Det tog tid innan jag vågade ta kontakt med honom, men till slut tog jag steget och skrev till honom på Lunarstorm. Jag hade ingen aning om vad jag skulle skriva, så det blev bara "Varför röker du?". Väldigt korkat skrivet egentligen, men jag visste inte bättre.

Efter det började vi prata ordentligt och till slut vågade jag erkänna att jag var kär i honom, och så. Under hela perioden som vi "var på g" (tror man kan kalla det det), så hade jag en kompis, kan kalla henne Maria, som gjorde allt för att förstöra för oss. Jag tänkte inte på det då, men Maria kom många gånger och berättade saker som hon hört D säga och det var saker som "Naa, jag tycker inte om henne speciellt mycket", "hon är för ful för mig" och liknande. På ett sätt trodde jag henne, men på ett annat sätt inte. Till mig sa han ändå att han tyckte om mig, att jag var söt och så.

Vi träffades och var med varandra två gånger, första gången var... det är fel att säga att det inte var någonting speciellt, för det var det verkligen! Men vi gjorde ingenting speciellt. Men vi gjorde ingenting speciellt, såg på film och sedan skulle han hem. Men andra gången - då skulle han sova hos mig! Och det var då allt hände! Kortfattat var det den helgen vi blev tillsammans, första gången. Allt var jättebra och jag hade aldrig tidigare varit så glad som jag var då. Tills skolan började. Eftersom han var den här "bad boyen" och betedde sig som om han varit jätteerfaren trodde jag att han skulle typ visa mig, men det gjorde han inte. Och jag visste inet hur jag skulle bete mig så jag vågade inte ta första steget. Så på torsdagen, näst sista lektionen, kom Maria och hennes kompis och berättade att de hade pratat med D, och att han sagt att han bara utnyttjat mig. Dum som jag var trodde jag på dem och lät bli att prata med honom, några dagar senare fick jag ett gästboksinlägg på Lunar där han gjorde slut.

Men som ni ser nu så har det blivit bättre. Vi började prata igen nu i januari i år, och vi kom fram till att vi skulle träffas. Även denna gång skulle han sova hos mig. Dock trodde jag inte att han skulle dyka upp, för efter att vi "gjort slut" bestämde vi att vi skulle träffas men han dök inte upp då. Men när han väl stod där vid busshållplatsen och jag gick fram och kramade honom föll jag pladask - igen. Alla känslor från i högstadiet kom tillbaka precis som om de alltid hade varit där och jag kände mig som 13 år igen. De första 4-5 timmarna vi var med varandra gjorde vi ingenting annat än att bara prata, om allt mellan himmel och jord. Till slut tog han steget och kysste mig. Hade vi inte legat ner så hade jag ramlat, mina ben hade vikt sig. Men även den helgen blev vi tillsammans.

Efter att ha lärt mig av vad Maria gjorde, så lyssnar jag inte längre på vad folk tycker om honom, han är den han är mot mig och det är den jag älskar honom för. Ingen kan få bort mina känslor för honom, jag menar dom vaknade ju upp på en halv hundradels sekund när vi återförenades efter sex år.