Är det bara min mamma som pustar, frustar och stönar när hon är irriterad? (Nej, jag har ett par kompisar vars mammos också är sådana) Jävlar alltså! Istället för att t.ex. be om att någon kan ta tvätten, så står hon där gör det själv och bara pustar och ör allmänt jobbig. Hatar det!

Varför skriver jag så nu? Jo, vi skulle ju städa huset idag. Inga problem klart man gör det liksom, men när det ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig och man inte vet vart man ska börja är det inte så lätt, right? Hon och pappa började plocka i tvättstugan för att få mer plats, nu är allt som var i tvättstugan ute i hallen. I köket och vardagsrummet ser det helt ut. Så hur fan ska man fortsätta? Börjar jag plocka med det i hallen så blir hon irriterad för att jag ställer saker fel, gör jag ingenting blir hon arg för att det. Hur fan ska jag göra då?

Det värsta just nu är dessutom att jag är ensam hemma med henne. Pappa och lillasyster är på öppet hus på någon gymnasieskola, det är viktigt så visst det är lugnt, men lillebror drog nyligen till våra kusiner och skulle vara där. Trots att han visste att vi skulle greja här hemma. Tack för det! Nu får jag all skit för det som inte händer här hemma. Men konfronterar jag mamma och säger så så förnekar hon det. AHHHHHHH! Vill inte vara kvar här. Varför skulle jag lova att vara hemma idag? Och varför kan inte D vara här när jag behöver honom? Vad sägs om att lägga sig under en möglig sten och bojkotta allt som heter jul och familj?