Jag tror jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillar att klaga,  men att bara skriva massa klagande i bloggen känns bara löjligt.  Ändå sitter jag här,  försöker komma på någonting roligt  att skriva när jag genomblöt befinner mig på tåget  och inser att jag inga träningskläder har med.  Det är mörkt,  kallt,  regnigt och hemskt ute.  Ändå måste en bege sig ut till sina förpliktelser och kan inte stanna hemma under täcket.  Vilket jag mer än gärna hade gjort!  Inbillar mig att min oroliga sömn hade blivit  mindre orolig om jag fått sova längre,  men att sova ensam är jobbigt just nu.  Det blir inte mycket sammanhängande sömn,  och än sämre är tiden det tar att somna.  Trots att jag var sängliggandes  redan 20:30 igår,  trött som ett män,  lyckades jag inte slumra till förrän vid 12, för att sedan vakna igen 1:30 av en mer eller mindre obehaglig  dröm.  Och så fortsatte det fram till 6 imorse.